supergonaa

Min största rädsla är att låta mig själv falla och därmed förlora mig själv. Att vara någon annan för att ens omgivning vill det, vara stark, finnas där, kärleksfull och glad. Men vad är styrka egentligen? Att man ska hålla huvudet högt även fast man mår dåligt? Att inte gråta eftersom det anses som svaghet? Min definition av styrka är ganska lätt, det är alla känslor som du har inom dig. Rädsla, glädje, styrka och sorg. För hade vi inte haft dem känslorna hade vi inte kunnat utvecklats. En stark person är den som låter sig tömma på känslorna och har samtidigt kontroll över det. Som en nära vän sa till mig häromdagen, “det är okej att vara ledsen eller nere ibland, det gör dig till en människa”

Du vet när man hittat en person som inte kritiserar direkt utan försöker förstå, en som ger en sina sista andetag när den behöver dem som mest. När personen finns där trots ens nedgångar och inte springer iväg när man behöver dem som mest, den som får din dag att bli helt perfekt bara genom att träffa den i knappt en minut i korridoren. När du hittat en sån person som dig själv, då vet du att livet är underbart. Då vet du att det är okej att vara sårbar, för har man en klippa som dig att luta sig emot så gör det inget ifall man faller. För med bara ett leende eller några få ord kan du ge mig styrka, du ger mitt liv en balans och jag tänker inte ta dig för givet! Du är som en diamant, dyrbar och ömtålig. Man ska ta väl hand om dig, annars förtjänar man inte dig.

Jag älskar dig.

Jag tittar på dig och önskar att du kunde se det jag ser; mod, envishet, styrka, kärlek och glädje. Det är synd att du inte kan se detta min underbara vän, för du går miste om allt vackert i denna värld, dig själv. Bara genom få ord så kan du ge mig styrka och lysa upp min värld. Och gud vad jag uppskattar din envishet, för när du väl bestämt dig för en sak så kämpar du vidare och ger inte upp! Tack för allt du gjort för mig, jag älskar dig.

Du vet ibland när allt känns toppen och samtidigt så förvirrande på samma gång. Då man är rädd för att göra fel val som kommer påverka en i framtiden. Men trots all oro så är man lugn, för man vet att om jag gör detta “felet” så lär jag mig utav det och det är inte hela världen. För man lär sig av sina misstag, man blir klokare och starkare. Men man ska ge det tid och ha tålamod. Det sägs att man spenderar en stor del av sitt liv på att vänta, men hellre vänta för länge än hoppa in i något man inte är beredd på. Väntar man på något gott så väntar man aldrig för länge.

Med detta vill jag bara säga, gör alla jävla misstag som går. För vet du? Man överlever tro mig. Du har folk som älskar dig, andra som hatar dig och vissa som önskar att dem vore som dig. Men mest av allt, du har dig själv. Dig själv att tänka på, dina egna val, lärdomar och misstag.
Glöm inte dig själv, för i slutändan när du står ensam kvar så är det bara du mot världen!

Ord. Ord blir till bokstäver som bildar en mening. Men det låter inte vettigt, hur ska man beskriva kärlek i ett fåtal ord utan att överdriva känslan. Känslan som får dig att känna dig som om du kan åstadkomma vad som helst, bara du har din kärlek nära dig. Att varje gång du träffar den personen så känns det som om tiden stannar för stunden och det är endast, du han och alla andra.