supergonaa

Jag kollar på henne och frågar: vem är du? Hon skrattar till, som om jag precis drog ett skämt.
Jag tittar djupt in i hennes ögon och ser tomhet, mörker. Men inte ens mörker skulle få plats i dessa ögon.
Hon förstår allvaret i min fråga och svarar: jag vet inte, vem är du?
Jag funderar ett bra tag och därefter säger jag: jag vet inte vem jag är eller vad det ska bli av mig, men en sak vet jag och det är att jag vill förändra på människor. Få dem att vidga sina vyer istället för att begränsa dem.
Du behöver inte kunna anpassa dig till andra, börja först med att utgå utifrån dig själv och vad du vill.
Du är starkare än vad du tror, tro på din egen styrka och inget kommer att kunna stå i din väg.
Hon tittar på mig, hennes ögon har ingen tomhet längre. Dem lyser till och hon släpper en tår som ett tecken på att hon förstår. Mörkret som en gång fanns där har förändrats till hopp i dennes ögon.
All oro som hon burit på försvann tillsammans med mörkret.