supergonaa

Jag kan inte riktigt släppa taget om dig, 
det känns som om jag letar efter någonting, 
något tecken på ett tydligt avslut.
Men hur mycket jag än letar efter det,
desto mer börjar jag sakna dig.
Dina ögon, ditt leende, din lukt.

Jag sluter mina ögon och försöker att glömma, 
att tiden med dig är förbi för mig.
Men tanken gör fortfarande ont, 
och hjärtat känns fortfarande tomt..

Hepp hepp, har precis vaknat och.. ja vad gör jag? Ligger här i min goa varma säng och försöker komma på ett tacktal till gasquen som vi ska ha för 2orna nu på onsdag.
Till dem som inte vet vad gasque innebär så är det en middag där man typ sjunger, dansar och super (med andra ord umgås?) i en enklare förklaring!
"Jag skulle vilja tacka dessa underbara tvåor.." Så långt har jag kommit!
Det är inte så att jag inte kommer på något att tacka dem för, utan finns en massor.
Bara att det ska låta bra och välskrivet är väl grejen. 

Sjukt underbar sovmorgon! Tycker smått synd om vår föreläsare när han upptäckte att cirka 70% av klassen inte medverkade idag. Hahah stackars lärare!
Jag önskar för tillfället att jag hade lov som alla andra gymnasie-elever och tog tillfället i akt att åka till ett varmt land, men icke sa nicke!
Blir bättre än så, då jag istället åker till min underbara vän i Linköping next weekend.
Sen vänta in den efterlängtade Breaking Dawn premiären med kusinvitamin! Längtar!! Pattinson mmm

Take care, xx gonaa.

Det är inte så att jag hatar någon, skulle nog inte få för mig någonting sådant.
Men varje gång jag hör ditt namn så ryser jag i hela kroppen, ilskan sprider sig på bara några sekunder. 
Jag försöker lägga dig åt sidan, men endast Gud vet varför du dyker upp i mina tankar. 
Hur kan en person förstöra så mycket i ens värld, hur kan man tillåta någon göra det? 
Förr kunde jag önska dig all lycka i världen trots att det var du som gick och inte kämpade. 
Men för tillfället önskar jag att du får igen allt, att du ångrar allt du gjort mot andra och att du verkligen någon dag blir påmind om vad du gått miste om.

Förstår mig verkligen inte på hur lågt vissa människor kan sjunka,
hur dem gör allt i ens värld för att ignorera en och försöker att få en att må dåligt.
Men vet du gumman, en person som gör så mot en tidigare bästa vän, har aldrig riktigt varit ens bästa vän.
Ifall du älskat en person, är det ganska svårt att övergå till ett hat mot denna.
Jag önskar dig trots detta all lycka i världen, för det behöver du nu när du mist massa vänner pga ditt beteende!

Trots att jag vet att han inte kommer att älska mig lika stark som jag älskar honom.
Trots att jag vet att han inte kommer att uppskatta mig, respektera mig som person eller finnas där för mig.
Finns det något som drar mig tillbaka till det där som vi har.
Jag själv skulle kalla det kärlek, men i andras ögon skulle det ses som en slags trygghet.
Kärlek handlar om kärlek mellan två personer, inte alltid att det blir jämt fördelat mellan kärleken.
Men ingen kollar på marginalen om skillnaden inte är stor, förutom i mitt fal.
Trots hit, trots dit. Jag kommer inte komma så långt med mina bortförklaringar till hans beteende eller vår kärlek. I slutändan kommer verkligheten att hinna ikapp mig och vad händer då?
Då inser jag att det inte varit värt det.
Att livet har så mycket att erbjuda, jag som person begränsar mig själv i en fantasikärlek.
Jag behöver inte honom för att känna trygghet, han är en fantasi och jag en verklighet.
Jag finns, han inte. Jag är därför stark nog och tar första steget mot verkligheten.
Detta gör jag inte ensam. Utan har min familj och vänner som hjälper mig under resans gång.
Dessa är dem enda som jag behöver för att lära mig att trots att man gått fel väg, så finns alltid en utväg.

Tänk ifall det otänkbara blir tänkbart, ifall det sista man säger till en person som man älskar, är att man hatar den.
Tänk därför innan du yttrar dig, för ett ord kan förändra en persons hela värld.

Jag kollar på henne och frågar: vem är du? Hon skrattar till, som om jag precis drog ett skämt.
Jag tittar djupt in i hennes ögon och ser tomhet, mörker. Men inte ens mörker skulle få plats i dessa ögon.
Hon förstår allvaret i min fråga och svarar: jag vet inte, vem är du?
Jag funderar ett bra tag och därefter säger jag: jag vet inte vem jag är eller vad det ska bli av mig, men en sak vet jag och det är att jag vill förändra på människor. Få dem att vidga sina vyer istället för att begränsa dem.
Du behöver inte kunna anpassa dig till andra, börja först med att utgå utifrån dig själv och vad du vill.
Du är starkare än vad du tror, tro på din egen styrka och inget kommer att kunna stå i din väg.
Hon tittar på mig, hennes ögon har ingen tomhet längre. Dem lyser till och hon släpper en tår som ett tecken på att hon förstår. Mörkret som en gång fanns där har förändrats till hopp i dennes ögon.
All oro som hon burit på försvann tillsammans med mörkret.

Jag kollar ut bland stjärnorna och lyssnar till nattens vackra ljud. Månen lyser så starkt ikväll, som om den kände till min hemlighet. Att endast du finns i mina tankar, det är för dig som mitt hjärta sjunger den ljuvaste melodi.
Du är min balans, min styrka och mitt ljus i mörka dagar. Men detta är endast en hemlighet mellan mig och mörkret.
Den tar över och bevarar minnet av dig.

Tänk att kunna förlora sig själv i någons ögon, bli helt vilsen och inte hitta tillbaka ut.
Men trots att man inte hittar tillbaka samma väg känner man en trygghet, som om allt i slutändan kommer att ordna sig. En beröring gör så att man tappar koll på både tid och rum.
Hjärtat dunkar hårt i bröstet, som om det på något sätt vill hinna ikapp tiden som fortlöper förbi oss.
Men för stunden finns ingen där, varken du eller jag.
Det enda som finns är två själar som försöker hitta till varandra trots flera mils avstånd.
Jag känner din närhet trots att du inte finns här, jag känner dina hjärtslag lika tydligt som om du låg bredvid mig. Dina ord upprepas i mitt huvud som om du säger dem till mig varje dag.
Jag sträcker mig, men kan inte nå dig.. Det är någonting starkare som drar mig tillbaka.
Jag springer, men vägen blir bara längre för varje steg.
Jag stannar till, tar ett djupt andetag enda in till magen som får lugnet att lägga sig ett tag.
Sedan tänker jag efter. Minnen suddas bort med tiden ifall inte båda kämpar för samma sak, kraften som drog mig tillbaka var vettet. Ge aldrig hela dig till någon, för i slutändan har du ingenting kvar ifall du förlorar.
Men ifall du kämpar så har du gjort allt du kunnat.
Känn därför en extra gång i bröstet så ser du att det delade hjärtat är påväg mot sin helhet.

"Ibland behöver man uppleva förluster för att verkligen uppskatta vinster", take care, xx. / gona

Ett citat som jag verkligen kan läsa om och om igen utan att tröttna på orden som sägs är:
"Tillåt dig att vara ledsen när livet är sorgligt eller smärtsamt, men försök sedan att hitta tillbaka till en mer positiv inställning" - Med detta tror jag att personen menade att för att steget mot att "gå vidare" med sitt liv och rycka upp sig själv är att man vågar uttrycka sina känslor. Att man låter sig själv att känna, antingen bli sårad eller älskad. Ifall du konstant ska visa dig stolt och oberörd, då är det du själv som förlorar på det i slutändan.
Njut därför av livet så länge som du lever.

take care, xx. / gona